Surströmmingskalas

Ikväll har jag gjort någonting jag aldrig gjort förut. Uti de djupaste skogarna i småland satt jag för några timmar sedan, brottandes med myggen, och gjorde mig en tunnbrödrulle innehållandes potatis, gräddfil, rödlök (än så länge helt ok) och sist men inte minst... Surströmming! 


En vän till mig och jag har varit sugna flera gånger att köpa oss en burk, öppna den och bara lukta på det underliga innehållet. Vi hade nog inga planer med att äta det dock. Så idag för första gången fick jag både lukta och äta. Jag måste säga att det vände sig i magen ett antal gånger när jag satt och förberedde den kanske sista måltiden i mitt liv. För att inte vara sämre än alla surströmmingsveteraner var jag tvungen att visa att jag med kunde. Så jag slänge på fisken på tallriken. Jag tänkte mestadels hela tiden att det inte skulle smaka som det luktar. Vägde dock inte in att man även "smakar genom näsan", det vill säga att doften även går bakvägen från munnen till näshålan. Så ja, det smakade illa då också. När jag fick skölja ner kalaset med några nubbar renat till kändes det bättre. 

Nu kan jag checka av det från min att-göra-lista!